Mitt projektarbete är väldigt personligt och har berört mig starkt. Jag har valt att skildra detaljer och motiv ur min närmiljö under mina viktigaste år tillsammans med barnen, Tim och Josephine. Från det att de var små fram till idag då de är 11 respektive 14 år.

Stämningen i flera av bilderna är något melankoliska och lite sorgsna, de återspeglar en längtan och en saknad av en tid som passerat. Samtidigt ger de enligt mitt sätt att se det, ett positivt ljus. Serien avslutas med en bild som beskriver ett nytt känsloläge, en ny livsfas, kanske rentav början på mitt nästa projekt.

Projektet har i första hand varit för mig själv, fotograferandet är för mig ett sätt att spegla och bearbeta verkligheten ur mitt eget perspektiv. Bilderna kanske inte är så lättolkade och lättillgängliga, men jag är givetvis jätteglad om det berör någon eller några få på djupet, kanske hellre, än det stora flertalet lite grann.

Jag valde att anmäla mig till Stefan Lindbergs kurs av flera anledningar; dels för att jag ville komma igång med mitt fotograferande igen, efter många års uppehåll.  Hade ganska nyligen köpt en digital systemkamera och kände ett visst motstånd och en stor osäkerhet inför den nya tekniken.

Jag tilltalades även av formen att jobba med och utveckla ”Mitt personliga bildspråk”.  Lockades av tanken att bli mer medveten om varför jag tar de bilder jag tar. Under resans gång har jag återfått lusten att fotografera och fått en större förståelse för vad mina bilder har för betydelse och relevans, i ett större perspektiv.

För mig handlar fotograferandet om att spegla verkligen ur mitt eget perspektiv. Det är en avkopplande och meditativ frizon där jag får tid med mig själv, tid för reflektion och eftertanke.  Det handlar om den njutning och det välbehag som infinner sig när jag tagit en bild som betyder mycket för mig eller som jag är nöjd med av någon annan anledning.  Lättare sagt än gjort kanske, ofta får jag sluta jaga bilden för att låta bilden/motivet  komma till mig. Jag är jättenöjd med kursen”.